I en tid när vi närmast invaderas av reklamfinansierade radio och TV-kanaler ser media i 60-talets Sverige närmast ofattbart fattigt ut. Folkhemmet hade då försetts med en svartvit TV-kanal och två radiokanaler. SR-koncernen ägdes av svenska staten och finansierade med licensavgifter.
Radions P1-kanal sände nyheter och folkbildande föredrag och dess nöjesutbud inskränkte sig till en och annan radioteaterföreställning samt en halvtimmes grammofonmusik vid särskilt festliga tillfällen. P2-kanalen sände endast klassisk musik och hade sina sändningar några timmar kvällstid. Den svartvita TV-kanalen sände kvällstid mellan klockan 18.oo – 23.oo men endast sex dagar i veckan. Torsdagar hademan sändningsuppehåll.
Allt detta ändrades raskt år 1959 när den kommersiella radiostationen Radio Nord startades upp. En station finansierad av amerikanskt kapital vilken sände mot Sverige från fartyget Bon Jour. Detta var förankrat på internationellt vatten strax utanför tremilsgränsen i höjd med Nynäshamn.
Radio Nords sändningar nådde stora delar av mellersta Sverige och bestod av nyheter, populärmusik och reklaminslag. Sändningarna blev oerhört populära hos allmänheten men den svenska regeringen tolererade inget intrång i det inhemska radiomonopolet. Via lagstiftning lyckades man tvinga bort konkurrentstationen men samtidigt gav regeringen Sveriges Radio uppdraget att starta upp en ny kanal innehållande underhållning och lättare musik, först i den existerande P2-kanalen men sedan i en helt nystartad kanal vilken fick namnet P3.
I P3 kom under de närmaste åren att startas upp topplistor som Tio i topp och Kvällstoppen. Den förstnämnda var ett program där veckans tio populäraste melodier röstades fram av två jurygrupper. En grupp var stationerad i Stockholm och en ute i någon landsortstad, ny för varje vecka.
Kvällstoppslistan var baserad på försäljningssiffror från en rad utvalda grammofonaffärer ute i landet och bestod av tjugo melodier.
Då Tio i topp listan snart kom att domineras av engelska och amerikanska inspelningar startade SR upp programmet Svensktoppen. Även denna lista baserades på omröstning hos olika former av jurygrupper och samtliga melodier skulle framföras på svenska språket. Det fanns dock inga hinder från att ta med internationella kompositioner med svensk text. (Något som är fallet idag.)
P3-kanalen spelade också in många sceninspelningar med engelska och amerikanska artister vilka besökte Sverige. Kanalen sände även musikprogram där medarbetare som Klas Burling och Lennart Wretlind presenterade internationella topplistor och nya utgivningar på grammofonfronten.
Med hjälp av kunniga medarbetare och ett omfångsrikt grammofonarkiv lyckades Sveriges Radio under 60-talet att uppnå en mycket hög klass på sin musikbevakning.
Även svensk TV gjorde en ordentlig uppryckning när det gällde program med populärmusik under 60-talet, detta med programserier som Drop In och Popside. SR spelade också in konserter med internationella storheter som The Supremes, Dusty Springfield och The Four Tops när dessa besökte Stockholm.
Filmregissören Peter Goldman producerade mängder med filminslag av samma sort som vi idag kallar musikvideo. Kvaliteten hos Goldmans inspelningar var av så hög klass att denne 1967 fick jobbet att producera de filminslag The Beatles gjorde för att lansera singelplattan Penny Lane/Strawberry Fields Forever.
Lennart Wrigholm





livet varit helt lugnt på ljuva 60 tal.
J.B Göteborg
60-talet var kul, började då med Privatradio 27MHz. Då var det stränga regler och lagar för att få inneha en Privatradio. Det var Televerket som var kontrollmyndighet.
Idag är jag Radioamatör med certifikat och signal SM6WXA. Har sparat några äldre Privatradio från 60-talet.
Mvh Janne
Piratradio på 1960-talet!
Sändare m.m som sågs av alla besökare under 10 år på Skara polisstation.
Här finns allt om Radio Nord
Sveriges radios arkiv är en guldgruva. Här kan man bland annat lyssna på Lennart Swahn som försöker intrevjua och förargas av Bob Dylan i Stockholm 1966. Musikjournalistiken var inte uppfunnen; frågor om Dylans skrynkliga byxor. En riktik klassiker!
En bit ner på sidan:
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=1602&grupp=2374&sida=2
Tack Lennart för din outsinliga entusiasm och intresset för att bevara det allra bästa vi
vi människor musikaliskt fått uppleva nämnligen vårt 50 och 60 tal. Rock on!
Illa att missa sin egen namne, självklart hette han Lennart och ingenting annat. Felet ska snart vara tillrättat.
Tack för din skarpögdhet.
LW
Tyvärr har du fel på namnet Leif Wretlind. Han heter Lennart och inget annat. Programmen som han hade själv under senare delen av 60-talet, är de bästa om jag får tycka. En del program sändes från San
Francisco där han vistades under något år och jobbade bl.a. i en skivaffär i SF. Han spelade in sina
program där och skickade hem till Sveriges Radio.
Som sagt, Lennart var det.