I dagsläget associeras 60-talet mest med korta kjolar när det gällde mode för unga damer. Det är en sanning med modifikation. Korta kjolar/klänningar bars inte av många förrän runt 1966 och av allmänheten först året därpå. Det mode som rådde under sent 50-tal hängde kvar en bra bit in på 60-talet. Modet dikterades till största delen av de franska modehusen.

Farah Diba, en stilikon tidigt 60-tal

Stilikoner

De största stilikonerna under tidigt 60-tal var ofta franska filmstjärnor, exempelvis Brigitte Bardot. Men två av de största var otvivelaktigt den amerikanska presidentfrun Jacqueline Kennedy samt iranska Farah Diba.

Den sistnämnda var en ung iransk dam vilken 1959 gifte sig med den dåvarande regenten i landet, Shah Mohammed Reza Pahlavi. Ett sagobröllop vilket gick som en följetong i svenska damtidningar vid denna tid. Givetvis ekiperade sig denna unga dam hos de franska modehusen men det som gjorde störst intryck i västvärlden var hennes frisyr. Denna upptuperade hövolm blev stilbildande hos en hel generation damer under tidigt 60-tal.

Jackie Kennedy, stilikon tidigt 60-tal

Den andra modeikonen under tidigt 60-tal var USA´s first lady, hustrun till president John F Kennedy. Man kallade hennes stil för “Jackie-looken“, en chic variant som ofta innebar Chanel-dräkt, stora solglasögon och pillerburkshatt.

Nya syntetmaterial

Men som alltid, det är sak vad modehusen föreskriver och en helt annan sak vad som bärs av ”vanligt folk”. Det som framförallt revolutionerade kläder i allmänhet under det tidiga 60-talet var införandet av syntetmaterialet. Något som innebar att kläder blev billigare och mera lättskötta.

Ett plagg som satt på så gott som varje ung dam vid denna tid var elastabyxorna. Långbyxor tillverkade i syntetmaterial med en hälla under foten. Dessa matchades med stickade tröjor, bomullsblusar och trä- eller gymnastikskor.

Som ytterplagg för båda könen vid denna tid var nylonjackor med fyllning av dun, så kallade täckjackor, helt dominerande. (En dåtida motsvarighet till dagens Canada Goose jackor.) Lycklig var den vilken hade föräldrar som kunde betala för en äkta fransk Bogner. Annars fick det duga med en kopia från Algots.

Modstjej 1965

Mods

När tonåringar av båda könen ville vara mods var klädmodet gemensamt. Det handlade om jeans eller byxor med utställda ben, polotröjor, Koreadufflar och ökenkängor samt det obligatoriska, långa, håret. En annan följeslagare på flicksidan skulle bli den så kallade ”Beirutväskan”. En liten skinnväska med massor av fack vilken först importerades av butiken Indiska i Stockholm men som sedan spred sig över landet via postorderfirmorna.

Den feminina motparten till ett mods var en ”Doris”. Hon var ”Sunes” flickvän och höll fast vid sin hårdsprayade frisyr och föredrog svarta jeans, röd polotröja och skinnväst. En praktisk klädsel när man, mer eller mindre, tillbringade fritiden i pojkvännens raggarbil.

OP-mode

De flesta tror säkert att det mode som lanserades vid 60-talets mitt ritades i London. Men så är inte fallet. Allt startade med den franske modedesignern André Courréges vilken 1964 lanserade sin Moon Girl Collection. Korta kjolar, överdelar i OP-mönster och korta stövlar med blixtlås i sidan. Färgerna var vitt och silver.

Engelska modedesignern Mary Quant, lärardotter från Wales, öppnade sin första klädbutik i London redan 1956 och inriktade sig redan från början på att lansera kläder riktade till tonåringar.  Mary hakade på den franska stilen och lanserade 1965 ett kjolmode som slutade några centimeter över knäet. Året därpå var det dags för minimini kjolar vilka slutade femton centimeter över knäet och innan 60-talet slutade hade kjolarna förkortats så att de närmast var en klädmarkering. Som en naturlig följd av detta mode så lanserades också strumpbyxorna.

Mary kom under resten av 60-talet att bli en av Englands populäraste kläddesigner. Hon lanserade också kollektioner av smink/underkläder och alla former av accessoarer vilka inte bara blev storsäljare i Europa utan också i USA. Marys produkter spred sig över hela västvärlden men hennes första butik Bazaar låg i Londonstadsdelen Chelsea där gatan Carnaby Street med sina olika butiker snart skulle ge namn åt en hel ungdomsgenerations klädmode.

Andra designers som Marion Foale, Sally Tuffin, Lord John och Merc etablerade sig här under 60-talets mitt. Deras produkter såldes i små butiker med namn som I Was Lord Kitchener´s Valet, Mr Fish, Cecil Gee Kleptomania och Ravel. Carnaby Street är inte längre än tre kvarter men i slutet av 60-talet trängdes butikerna på denna begränsade yta. Det var inte heller omöjligt att springa på medlemmar i grupper som The Beatles, Small Faces, Rolling Stones och The Who i området. En av stadens mest legendariska rockklubbar, The Marquee, låg precis runt hörnet på Wardour Street. Stadsdelen var därför en av Londons största turistattraktioner under den här tidsperioden.

Lennart Wrigholm

Se fler bilder från 60-talets tonårsmode på sidan mode.