Favoritkläder 1964
- Koreaduffel
- Lee-jeans
- pepitarutiga byxor
- nylonskjorta – randig med skruv och mutter i kragen vit
- polotröja i bomull eller polyester
- röd nappaslips
- marinblå kavaj
- röda strumpor
- spetsiga, svarta myggjagare som skor
- boots
- kofta med skinn infällt på bröststyckena
Jag hittade ovanstående uppräkning på en nätblogg och denna säger en hel del om klädmodet för unga män vid 60-talets mitt. Skribenten var femton år gammal år 1964 och var förmodligen varken ”mods” eller ”sune”, snarare ”päron”(ett slanguttryck för ”vanliga” ungdomar.)
För oavsett hur mycket man än försöker glorifiera 60-talet så var huvuddelen av svenska tonåringar vid denna tid välartade ungdomar vars tillvaro bestämdes av en rad oskrivna regler. Om familjen hade god ekonomi kunde barnen läsa vidare på läroverk eller flickskola. Annars fick man, efter avslutad grundskola, söka sig ut på en arbetsmarknad vilken under efterkrigstidens stadiga högkonjunktur ständigt sökte mer personal. Tumregeln vid denna tid var att så länge tonåringen bodde ”hemma” så bestämde föräldrarna om såväl umgänge som klädstil. Det var först efter flytt till eget boende med vidhängande egen ekonomi som den egna stilen kunde utvecklas.
Mods
De som kallade sig mods lät vid 60-talets mitt tid håret växa. Inledningsvis var håret bara långt men med tiden kom olika modefrisyrer att utvecklas.
Mods var fanatiskt intresserade av engelsk och amerikansk popmusik. De lyssnade alltid på svenska radioprogram som Tio i Topp och Kvällstoppen. För att få höra det senaste försökte man också ratta in den kommersiella radiostationen Radio Luxembourg vilken sände på mellanvåg. Där spelade engelska discjockeys de senaste plattorna. Grammofon med vidhängande skivinköp var ett måste, till nöds gick det bra med bandspelare.
Ett mods klädstil handlade om utställda byxor alternativt jeans av amerikanska märken som Lee eller Levis. Dessa matchades med polotröjor av olika färger eller skjortor med tab-krage. På fötterna bar man Clarks ökenkängor, gymnastikskor av basketmodell eller engelska chelseaboots. Ytterplagget var en amerikansk arméjacka, helst en begagnad sådan med ursprung från Koreakriget vilka kunde köpas på importföretaget IMPO. En internationell kedja vilken drev butiker i Stockholm och Göteborg. På ryggen av denna jacka skrev man sedan namnet på sina favoritpopgrupper med svart tuschpenna. Ett annat populärt ytterplagg var begagnade skepparkavajer vilka ursprungligen kom från den engelska marinens överskottslager.

Förebilderna modemässigt framför allt annat var de engelska popgrupperna. När The Beatles 1965 gav ut albumet Rubber Soul bar gruppen på omslaget midjekorta mockajackor med samma skärning som jeansjackor. Dessa jackor blev oerhört populära, detta i likhet med de mockaboots med blixtlås i sidan som också lanserades av samma grupp.
Att mods transporterade sig med vespor var ett engelskt fenomen och detta spred sig aldrig till Sverige. I alla fall inte under den här tidsperioden.
OP-mode
Det så kallade OP-modet resulterade i T-shirts med tryck och byxor sydda av randigt markistyg. 1967 blev engelska uniformsjackor från slutet av 1800-talet mycket populära, detta i likhet med afghanpälsar. Speciella tonårsbutiker med modekläder eller skor för ungdom existerade inte på landsorten vid denna tid. Den som var bosatt utanför Stockholm eller Göteborgsområdet fick handla på postorder eller sy kläderna själv. Inspiration fick den intresserade av bildmaterialet i tidningar som Bildjournalen och Idol-Nytt.
Raggare eller Sunar
Sunar var de ungdomar som också kallades raggare. De höll kvar den klädstil vilken var populär under det sena 50-talet och lyssnade fortfarande på de rockartister som lanserats då. Sunar bar jeans, nylon eller bomullskjortor, skinnjackor och skinnvästar, spetsiga skor (populärt kallat myggjagare). Allt gärna matchat med röda sockor och dito nappaslips (om det skulle vara riktigt högtidligt.)
Sunar åkte raggarbil, företrädesvis av märket Opel Kapitän eller Zephyr. Det fanns visserligen ett antal amerikanska ”dollargrin” modell Chevrolet Impala på svenska vägar men de var mycket sällsynta.
Lennart Wrigholm
Se fler bilder från 60-talets tonårsmode på sidan mode.



Bara att höra tio i topp kvällstoppen och radio luxembourg känns som om man önskade
att de programmen forfarande fanns plötsligt kom jag att tänka på Kjersti Adams Ray
Op modet var så trist tyckte jag egentligen tycker jag lite bättre om 50-talets mjuka
former helst bilarna de från usa.