Summer of Love. 1967. Flower Power. TvÃ¥ veckor gammalt körkort – det är klart att vi köper en bil och drar till Danmark! PÃ¥ transistorradion spelade dom If you’re going to San Fransisco, be sure to wear some flowers in your hair…

En gammal Renault för 400 spänn visade sig vara den billigaste bil vi kunde hitta i Stockholm i slutet av juli. Den fick duga, man tänkte ju inte längre än till när sommarlovet tog slut. Och mycket riktigt – det visade sig vara en riktig engÃ¥ngsbil, som tog slut redan i början av september. Den överlevde med nöd & näppe den 3:e, när alla svenskar började köra pÃ¥ andra sidan gatan… Men det kunde den ju i alla fall.

Bilden tillhör Thomas Carlquist

Fast först mÃ¥ste vi ju piffa upp den lite. Tävlingsbil – ja varför inte? Nr 67 blir bra, och sÃ¥ lite racing- dekaler som det sÃ¥g ut i USA. Flower Power – ja för all del – OK för nÃ¥gra blommor pÃ¥ taket dÃ¥! Men vi visste ju inte hur mycket bensin den drog? Nä, men vi fyller fullt & sÃ¥ sticker vi & ser vi var den stannar! Bra! Den gick till Ljung mellan Skara & Vara. SÃ¥ dÃ¥ visste vi. Resan gick till Göteborg och färjan över till Fredrikshamn, dit vi kom med nattbÃ¥ten tidigt pÃ¥ morgonen. Klockan fem – halv sex, vad ska man göra i Danmark dÃ¥? Jo, man Ã¥ker förstÃ¥s upp till Skagen och testar hur lÃ¥ngt ut pÃ¥ Grenen man kan komma!

Vi kom lÃ¥ngt ut all right, men unga svenska killar visste inte sÃ¥ mycket om att köra pÃ¥ stränder… Hey Joe – where are you goin’ with that gun in your hand…?
Kan man inte det, så kör man fast, så är det bara.

Puh!
Efter säkert en timme hade vi grävt fram bilen (det var ju tur att den inte vägde sÃ¥ mycket) och kunde fortsätta vÃ¥r resa. Vi hade faktiskt en bra anledning att Ã¥ka runt i Danmark – vi hade en idé om att besöka sÃ¥ mÃ¥nga bilskrotar vi kunde pÃ¥ vÃ¥r väg ner genom Jylland och vidare över Fyn till Köpenhamn. Put on a gown that touches the ground, Float on a river forever and ever, Emily. Pink Floyd slog igenom i trakten av Odense nÃ¥nstans.

Vi minns fortfarande den resan – nästan 45 Ã¥r senare märker vi att vi kom ihÃ¥g nästan allt vi gjorde, trots att vi tog oss fram, lÃ¥t oss säga, ganska enkelt. Tält och røde danska pølser klarade oss runt pÃ¥ nästan bara bensinpengar.

Och, jo, vi var på 40 bilskrotar på 11 dagar och letade reservdelar till veteranbilar. Danska skrotar var vid den tiden fulla av A-Fordar & andra roliga gamla 30-talsbilar. Den lilla Renaulten tog oss hem till Stockholm igen, men då var den som sagt ganska trött, och den slocknade slutligen helt nån vecka in i september.

I’ve been in this town so long that back in the city
I’ve been taken for lost and gone
And unknown for a long long time…

Men det blev en riktigt bra resa!

1 kommentar finns

Kommentera
  1. Ingen dÃ¥lig resa du berättade om. FÃ¥r mig att minnas när The Jimi Hendrix Experience spelade utomhus pÃ¥ Liseberg nÃ¥gon gÃ¥ng sensommaren 1967. Jag och en kompis betalade en lokal raggare tjugo kronor i bensinpengar och blev därefter skjutsade till Göteborg i dennes amerikanska vrÃ¥lÃ¥k. Inträdet till Liseberg kostade en krona sÃ¥ erbjöd oss att bjuda chauffören ocksÃ¥. Men denne ville inte se “nå´n djäkla modsneger” som spelade elgitarr, hans favorit var fortfarande Elvis Presley. SÃ¥ vÃ¥r chaufför föredrog att köra Avenyn fram och tillbaka tills vi kom ut igen efter ett par timmar. Detta efter att ha sett dÃ¥tidens hetaste grupp frÃ¥n bara ett par meters hÃ¥ll. (NÃ¥got som innebar att full hörsel inte kom tillbaka förrän efter ett par dagar).
    En av många minnesvärda konserter från 60-talets andra halva.