Under 1960-talet gick jag de nio grundläggande skolåren, de år som i hög grad formar ens liv.

Vad minns jag då?

När jag var åtta år flyttade vi till en större lägenhet och jag fick eget rum. Det var säkert skönt för min fem år äldre syster som nu kunde stänga in sig på sitt rum och lyssna på grammofon eller spela gitarr och sjunga Dylan-låtar. Men jag då, jag ville ju också ha musik. Jag fick överta den stora avlagda radion och låg på kvällarna och lyssnade på Radio Luxemburg om jag inte tjuvlyssnade på syrran förstås. Några skivor hade jag inte förrän i början av 70-talet då min första sommarjobbslön gick till inköp av en grammofon av märket ”Lenco”.

TV:n införskaffades i vår familj i början av 60-talet. Nu behövde jag inte gå till grannen och se på barnprogram längre. Familjen Flinta är det enda barnprogram jag kommer ihåg förutom Andy Pandy, men den sändes nog i slutet av 50-talet.

Nyheterna tittades det på hemma och helt plötsligt kom världen in i vardagsrummet. Kriget i Vietnamn påverkade mej enormt och jag fick som nybliven tonåring upp ögonen för världens orättvisor och USA-imperialismen. Jag ville vara äldre så att jag också fick vara med och demonstrera och dela ut flygblad. Kriget i Biafra med bilder på svältande barn med uppsvällda magar och taniga ben är ett annat exempel, där begreppet ”Biafra-barn ” lever kvar än idag. Jag såg skotten i Dallas och de första människorna på månen. Jag kommer ihåg bilderna på stridsvagnarna på Prags gator och mina föräldrars oro.

Men det var förstås inte bara elände. Sommarloven var långa och dom tillbringades på landet, nära Vänern. Om vädret tillät åkte familjen ut med båten, men först efter det att posten med dagens tidning kommit framåt elva-snåret. På 60-talet hade vi i stort sett hela skärgården för oss själva och kunde gå i land på vilken ö som helst. Tio år senare fick vi hålla tillgodo med någon holme eller skär för då hade de snabba motorbåtarna från Karlstad eller Kristinehamn hunnit före och tagit ”våra” öar i besittning.

Mellanölet kom och såldes i livsmedelsbutiker och i Karlstad, där jag växte upp, såldes även starkölet i livsmedelsbutiker på försök. Jag var väl en av dom som bidrog till att det experimentet avbröts.

Dagen när brevet med ”Konfirmationsundervisningen börjar ….” låg i brevlådan sa jag blankt nej till det. Jag var ateist! Mina föräldrar respekterade tack och lov detta, trots eller kanske p.g.a. att min mamma är prästdotter.

På den tiden var det nästan en självklarhet att alla konfirmerade sig och man blev automatiskt kallad till läsning. Så den sommaren låg jag själv på stranden innan mina kompisar kom och fnissande berättade om dagens övningar.

 I slutet av 60-talet började även debatten om djurhållningen i våra köttfabriker. Jag vägrade att äta allt kött som inte min pappa hade skjutit. Harar och rådjur hade i alla fall haft ett bra liv innan de blev jagade av vår strävhåriga tax som hette ”Topsy”.

 ”Tyst vår” av Rachel Carson (1962) och Barbro Sollers bok ”Djurfabriken” (kom visserligen ut 1971) är några av de böcker jag minns och som påverkat mej.

När jag reflekterar över vad vår generation (50-talisterna), fick med oss från 60-talet är det inte konstigt att många blev ”gröna vågare” på 70-talet. Jag har nog lite av det i mej, eftersom jag i ”vuxen” ålder valt att bo på landsbygden, odlar mina egna grönsaker och håller en liten flock med lantrashöns.

Johanna