Görans fotoalbum, 1965 (klicka för större bild)

Görans fotoalbum 1965

Jag var 10 år. Beatles var det hetaste som fanns. Vi shakeade på skoldansen och drömde om lugg. Det dröjde flera år innan den drömmen besannades. Mamma fyllde 30 år, vi var medelklass, bodde i nybyggda lägenheter i Stockholmsförorten Edsberg i Sollentuna. Pappa var ingejör, mamma deltidsarbetande. Hon var en av de snyggaste mammorna i klassen, tyckte jag

En laminostol visade omvärlden att här fanns det stil. Svärmors tungor prydde fönsterbrädorna. Rankor klättrade upp efter de grårandiga tapeterna.

Än levde 50- talet. Per, den äldste av oss ungar, diggade fortfarande Elvis, behöll frissan flera år. Vi andra var på väg in i den nya ungdomskulturen. Gav koncert för föräldrarna, med tennisracksgitarrer och tvättkorgstrummor. Men det var på allvar, seriöst, minns jag, i Ola och Eriks sovrum. Min bror Hans och deras lillasyster var också med. Men i sann James Bond anda var det mest för att pryda helhetsbilden.

Vad spelade vi? She lavs jo jä jä jä skulle jag tro.

Engelska sprÃ¥ket var nytt och spännande, vi hade börjat lära oss i skolan, jag tror det var i fyran, men det mesta lärde vi oss ocksÃ¥ själva, pÃ¥ TV, genom att lyssna pÃ¥ Bröderna Cartwright och Familjen Flinta. Stavningen var inte den bästa men “The Lill Bojs” fick det bli. Vi visste i alla fall vad det betydde.