Famnar i minnernas väv. Flortunn, rosa, vinröd, lila och guld rör den sig sakta i dimman av rökelse, röka, rödvin. Rör upp små lockar i afganpälsens som dansar med flätorna. Tändaljusen glittrar i speglar utströdda över långa kaftanen som svävar runt barfota fötterna.

Rasslande bönor. I rader runt halsen. Historielöst gör de sällskap med ett ironcross frÃ¥n loppis i London. Kultur är cineaster i svart polo och jag lär mig ett nytt ord: “kreativitet”.

Runt kaffestugan finns “folk”, George Desertören, Janne Basker, Flygarn. Ännu vet man inte att man befinner sig mitt i historien. Inte ens när man ser omkullvälta bilar i Paris, hör Janis Joplin vrÃ¥lväsa Ã¥t Gud eller fÃ¥r en liten bok med röda mjuka pärmar.

Små klockor pinglar. Jag målar olja. Tecknar kroki under takåsarna i Haga till musik av Evert Taube, The doors, Small Faces, Vanilla Fudge och Hansson Karlsson.

Jag funderar pÃ¥ att dra ut mina hörntänder för att fÃ¥ ett mer intressant utseende…

“No, je regret rien.”