Vikariat: växeltelefonist 1959 – 1960

Bakgrund: Född 1940, lantbrukarbarn från Varaslätten. Realskola i Skara 5 år,  -50talet.

1959/1960 ett vikariat, cirka 6 månader som växeltelefonist på AB Elektrohelios.

Att ansvara för växeln och den interna sökaren, där resp.ansvarig/ledande person hade sin egen ”färgkombination”, som lyste i fabriken, som upplysning att samtal väntade, skulle jag även skriva/sköta växeln. Sortera följesedlar m m. ”AB Elektrohelios hade fabriker i Alingsås, Borås, och Kallhäll, utöver Mariestad. Därtill 4 nya försäljningskontor i Europa.

En orsak till utvidgningen av Mariestadsfabriken är, att staden, före 1963 beräknas få bredspårig järnvägsförbindelse på sträckan Gårdsjö-Mariestad-Lidköping.” Från tidningsklippet! Se detta.

Postflickan Margareta och jag blev vänner. Vi umgicks på fritiden. Under arbetstid var det inte tillåtet att ”prata bort tiden”. Disponent Årblads sekreterare ”vakade över oss”, så att vi ”skötte oss”.

Hos Margaretas snälla familj fick jag ofta middag och möjlighet att stryka mina kläder. Första tiden i Mariestad, bodde jag inneboende hos en dam som hade fotoateljé i staden. Jag fick bo i hennes vardagsrum i lägenheten, som vette mot torget, tills jag var fann en liten 2 – rumslägenhet som jag delade med ”någon” namn?

På Elektrohelios åt vi i fabrikens lunchrum tillsammans med alla andra. Till jul fick vi välja en present: jag valde brödrosten. Modell 1959. Företaget ordnade även fest (jul?) där alla deltog.

På kontoret var vi:
Disponentens sekreterare,: Fröken Birgit Aronsson.
Kassan: Fröken Solveig Larsson, som även avlöste i växeln.
Avlöningskontoret bestod av: Inger efternamn? Och Lena Öhman.
Postfröken Margareta Sjöling, och växeltelefonisten = jag

Jag upplevde, som 19-åring, en hierarki sekreterare/lönekontoret – telefonist/postfröken.
Distans och respekt gällde. Men överhuvudtaget överallt en vänlig miljö.

Efter Mariestad återgick jag till sjukvården och hamnade i Skåne, för att stanna där i 35 år.

Ing-Britt Brax-Andersson/2010-03-19